Om värdet av det obekväma livet

Kortsiktiga belöningar leder till lidande på längre sikt. Det obekväma får oss att utvecklas och leder till ett bättre och friskare liv. Det är en dygd att vara obekväm.

Det är obekvämt att gå från skräpmat, socker och vitt mjöl till rena livsmedel. När din kropp avgiftas kommer du att få huvudvärk, blodsockersvängningar och dåligt humör.  Det kommer att bli obekvämt. Detta är vad som krävs för att du ska gå från svängande blodsocker, dåligt humör och stor omkrets till att effektivt kunna utnyttja även fett som bränsle. Utan det obekväma är det inte möjligt att uppleva flödet av energi som kommer när du genomgått en utrensning.

Det är också obekvämt att inte följa impulsen att köpa något du gärna vill ha. Men utan det obekväma i att stoppa din impuls så blir lyxvaror till nödvändigheter du inte klarar dig utan. Om du inte utsätter dig för det obekväma i att undvika onödig konsumtion så kommer du aldrig veta när det är dags att sluta vräka i dig skräpmat, impulsköpa onödigheter eller för den delen säga upp dig från ett jobb som är tärande men nödvändigt för att upprätthålla konsumtionen. Att vara obekväm är nödvändigt för att ta sig ur lyxfällan och uppleva verklig frihet.

Det kan vara obekvämt att träna. Den som aldrig utsätter sig för hårda träningspass eller novemberpromenader i regnet kommer i stället lida mångdubbelt längre fram. Det beror på att personer som inte utsätter sig för obekväma situationer i stället hamnar i beteendemönstret ”omedelbar behovstillfredsställelse”. Problemet med denna grundinställning är förstås att det ibland ligger i vårt intresse långsiktigt att inte tillåta sig belöningar på kort sikt. Ibland finns de stora målen långt bort, efter en serie obekväma val. Att inte dricka alkohol, att sluta röka och att tvinga sig ut i kallt väder leder till ett bättre liv med tiden, men innebär en uppoffring på kort sikt.

Det är också obekvämt att frysa.  Personer som är som mest rädda för att frysa är de som får lida mest av kyla under sina liv. Det är obekvämt att bryta sin inre spärr och gå med kortärmat till matbutiken mitt i vintern. Det är obekvämt att bada isvak och jogga i snöslask. Men vad ditt bekväma medvetande ofta glömmer är att det är just det obekväma som gör att kroppen drar igång produktion av bruna fettceller. Frys, och du skall slippa frysa.

Bekvämlighet kan bli din värsta fiende om du inte gör det obekväma till en del av ditt liv. Alla förändringar är obekväma och att tillåta sig själv att vara obekväm är nödvändigt för att du ska förändra vanor. Det är möjligt att förändra vanor, men det är inte lätt. Om det vore lätt så skulle människor förändras väldigt ofta och du skulle vara omgiven av outhärdligt många ”jesustyper”. Låt det obekväma visa vägen mot ett bättre liv. Är det svårt så är det rätt.

 

 

 

Comments

comments

2 svar på “Om värdet av det obekväma livet”

  1. Ett bra inlägg! Vi behöver vara medvetna om att motstånd är en förutsättning för att kunna övervinna självdestruktiva vanor.

  2. Lustigt det med att frysa. Jag frös som en dåre förr. Hade 28 grader i min lägenhet. Flyttade ut på landet, orkade inte elda. Har 14-17 grader på vintern. Kan gå i T-shirt tills det blir 13 grader och man börjar känna att det känns kyligt LOL Känd som ”hon som aldrig fryser”. Däremot blir jag överhettad av att komma in hos andra på vintern.

Kommentera